Nu har det gått en dryg vecka sedan senaste popquizet, en vecka som jag använt för att ladda batterierna. En nödvändig paus mellan intensiva perioder, men samtidigt en vecka fylld av förberedelser. Popquizet på Bryggeriet Ångkvarn den 18 mars tar sakta form, och filmquizet på Uppsala Ölhall den 27 mars börjar hitta sin röda tråd. Att sitta och gräva i gamla låtlistor, leta efter den perfekta frågan, hitta en filmreferens som är lagom svår men inte för obskyr – det är på något sätt både arbete och rekreation.
Under veckan har jag också tänkt mycket på musikens roll i kampen mot förtryck. Det är knappast en ny tanke. Från äldsta tider har musik och konst varit vapen mot makten, ett sätt att ge röst åt det som annars tystas. För den som lever i en diktatur eller ett ockuperat land kan en sång vara skillnaden mellan hopplöshet och motstånd. Vi har sett det i de amerikanska medborgarrättsrörelsernas gospelsånger, i Chiles kamp så som den uttrycktes genom Víctor Jara, i Sydafrikas frihetsrörelse där musiken blev ett sätt att samla kraft. Och vi ser det i Ukraina idag.
Där används musik och konst för att bevara en nationell identitet, för att hålla modet uppe, för att säga: “Vi är här, och vi ger oss inte.” När Ryssland förbjuder ukrainsk musik i de ockuperade områdena, när de försöker utplåna språket och kulturen, då blir varje konsert en handling av motstånd. Varje melodi en stridssång.
Men sånger löser inte alla problem. Historien är full av exempel på hur musik har försökt användas som någon sorts trollformel. Det kanske tydligaste exemplet i svensk politik är när Birgit Friggebo 1992 – när John Ausonius (”Lasermannen”) hade skjutit tio personer – försökte lugna upprörda mötesdeltagare i Rinkeby genom att föreslå att alla skulle sjunga ”We Shall Overcome”. Det gick ungefär lika bra som man kan förvänta sig när en minister försöker mota rasism med allsång. Delar av spektaklet finns att se på YouTube.
Musik kan ena och inspirera, men den kan inte ensam ersätta handling. Däremot kan den vara en del av motståndet, en del av kampen. Den kan ge kraft att fortsätta när allt ser mörkt ut. Och det är också en av anledningarna till att jag gärna pratar musik. För musik är mer än bara något vi lyssnar på i bakgrunden. Den är en del av vår historia, vår identitet, vårt motstånd. Och ibland är den bara en jäkligt bra anledning att samlas och ha roligt tillsammans.
Musiktipset den här veckan får bli The Clashs debut-LP ”The Clash” (Spotify | Tidal | Qobuz). Skivan är en av punkens mest ikoniska, och ett rått, energiskt manifest mot klassamhälle, polisbrutalitet och politiskt förtryck. Med låtar som ”White Riot” och ”London’s Burning” kanaliserar albumet ilska och frustration, men med en musikalisk bredd som redan här visar att The Clash var mer än bara ett punkband. Skivan kombinerar snabb, skitig punkrock med influenser av reggae och rockabilly, vilket ger den en egen, dynamisk karaktär. Texterna är skarpa, samhällskritiska och direkt slagkraftiga, men samtidigt fyllda av humor och ironi.
Nå, nu åter till quizplaneringen. Men innan jag lämnar er, så vill jag påminna om att det kan vara bra att boka bord redan nu. Länkar till bokning hittar du via evenemangen ovan. Ses!