Jag håller på att skapa ett webbaserat verktyg för att hålla reda på mina quiz. Jag ska kunna se vilka låtar som spelats när, vilka artister som blivit anagram, när en viss grupp fick vara med senast, vilka årtionden som spelats mest … ja, allt som kan göra att jag får större variation på låtarna som är med på quiz. Jo, jag förstår att inte alla uppskattar variationen, för det blir lite svårare om man inte har breda musikkunskaper. Men jag hoppas att det ska bidra till att lag med stor mångfald (dvs spridning när det gäller musiksmak, åldrar, kön … ja, rubbet!) får ännu bättre chans att vinna.

En annan anledning till att jag skapar detta verktyg är naturligtvis att jag tycker det är roligt att programmera. Jag tycker det är roligt att skapa digitala saker som folk faktiskt får användning för. I det här fallet är det mest jag. Men ändå!

I arbetet måste jag mata in gamla quiz i en stor databas. Och det är kanske inte en så rolig arbetsuppgift, men den är intressant. Som när jag förra året hade tema Eurovision-relaterat på frågorna. När jag läste frågorna (som jag i princip glömt sedan quizet) och såg anagrammet (svaret var Christer Björkman – vad annars?) kände jag känslan av att för en gångs skull vara på andra sidan, som deltagare.

Jag brukar skämtsamt säga att ingen vill ha med mig i sitt lag, eftersom jag aldrig vunnit något av mina egna quiz. Men jag tror, när jag ser frågorna, att jag ändå skulle kunna göra hyfsat ifrån mig om jag på något sätt fick chansen någon gång. Men om det stämmer eller inte – det kommer vi aldrig att få veta svaret på.

Men nog om detta. Jag har i alla fall en del att göra för att få in alla gamla quiz i databasen. Jag hoppas att jag är klar innan det är dags för nästa popquiz, tisdag 11 februari på Bryggeriet Ångkvarn. Quizledigheten är välbehövd. Den där eventuella lappsjukan kommer nog inte att infinna sig förrän efter trettonhelgen. Om alls. Men blir det något spektakel innan det är dags för ordinarie quiz, så kommer inga följare på Facebook att missa det. Och jag kommer nog att skriva ytterligare något inlägg före nyår.

I vanlig ordning är det AI som skapat bilden till vänster, utifrån Salvador Dalis ”The Persistence of Memory” från 1931. Jag bad AI lägga till en detalj som inte fanns förrän 1952. Det går bra att leta.

Var det dags för ett musiktips, sa ni? Ja, det var ju rätt länge sedan nu. Så här kommer det: ”Crime of the Century” med Supertramp (Spotify | Tidal | Qobuz) från 1974. Ganska lättlyssnat och med flera hitlåtar, samtidigt som det är fyllt med små detaljer och variationer som lyfter musiken om man tar sig tid. Som vanligt behöver ni inte tycka om det ni hör, men det kan vara bra att ha hört.