Sista popquizet för säsongen. Behöver jag berätta att det var fullsatt? Precis lika trevligt som vanligt, med god mat och god öl. Såklart. Men den här gången hade de också en utmärkt julmust med alkohol, som smakade som en bättre fatlagrad julmust. Har ni vägarna förbi Bryggeriet Ångkvarn, så tveka inte att prova!

Introna bestod av ovanligt många svenska bidrag. Svårast var Eva Dahlgrens ”Om jag skriver en sång” från Melodifestivalen 1979.

Den första längre låten för kvällen var ”Some Girls” med Racey – en låt från 1979 med 50-talskänsla. Låten skrevs av Nicky Chinn och Mike Chapman. 70-talets kanske största låtskrivarfabrik. Skrev åt Suzi Quatro och Sweet, bland många andra. Nicky Chinn och Mike Chapman slutade skriva för The Sweet 1975. Då tyckte de att de var bra nog att göra egna låtar. Men där tog i princip deras saga slut. De hade bara nämnvärda framgångar med två låtar till: ”Action”, från plattan ”Give Us A Wink” (1975) och ”Love is like Oxygen” från ”Level Headed” (1978).

Kommer ni ihåg Günther? Ja, ni som var med på quizet minns honom naturligtvis. Men jag menar förstås om ni minns honom från hans storhetstid. Det var flera som åtminstone kunde hans artistnamn. Att han är svensk och inte tysk var dock svårare. Men artister av hans typ (lättsam danspop med humoristiska/ironiska texter med plumpa anspelningar på sex) brukar inte vara så långlivade. Och ni som inte känner till honom behöver bara höra låttiteln ”Ding Dong Song” för att få ett visst hum. Och om den titeln inte var tillräckligt klarspråkig fick låten dessutom undertiteln ”(You Touch My Tralala)”.

Kvällens lättaste låt måste ha varit George Michaels ”Careless Whisper”. Följdfrågan (”Vilken grupp slog artisten igenom i?”) var också lätt. Men jag fintade några lag med följdfrågan om var han föddes någonstans. Ja, han hade grekcypriotiska föräldrar, men föddes i East Finchley i Middlesex. Sorry.

Kvällens svåraste låt var ”To Be Young, Gifted and Black” med Nina Simone. Låten är viktig för den amerikanska medborgarrättsrörelsen. Simone framförde den första gången 17 augusti 1969 på Harlem Cultural Festival. Det finns en dokumentär om festivalen som efter många år sett dagens ljus. Den heter ”Summer of Soul” och är regisserad av Questlove. Finns att köpa i välsorterade videobutiker.

Aktuella artister hade vi inga alls den här gången. Men det kommer nästa gång.

Sista låten var ”Stakkels Jim” med Danmarks nationalklenoder Gasolin’. Att den bygger på melodin från ”Auld Lang Syne” var ju inte någon match, men att Robert Burns skrev den engelskspråkiga text som sjungs världen över, det var knivigare. Texten som Kim Larsen sjunger är dock skriven av den danske poeten Mogens Mogensen. För övrigt kan jag rekommendera dokumentären ”How Auld Lang Syne Took Over the World” från BBC när den dyker upp någonstans nära dig.

Kvällens anagram var ”Greppa viken”. I vanlig ordning får ni fundera på vem eller vilka som dolde sig bakom anagrammet, eller fråga någon som var med.

Översättningen var Tommy Körbergs ”Stad i ljus”. Den håller ställningarna som en av Körbergs mest kända låtar. Jag har själv aldrig varit överdrivet förtjust i den, men visst är den pampig. Och populär!

Nå, nu blir det i alla fall julledigt, om jag får lappsjuka och hittar på något galet evenemang någonstans. I så fall publicerar jag naturligtvis det på Facebook och sidan Sverkers Popquiz. Och några rader här blir det även quizlösa veckor. Ses!